You are currently browsing the category archive for the ‘Mikrokrediter’ category.

Ett av mina syften med den här bloggen var att samla och om intresse fanns sprida mina tankar om hållbart sparande och rättvis handel. Nu visar det sig att det eminenta initiativet  Nätverket rättvis handel tycker att jag är mannen att fungera som webredaktör och samordnare de närmsta tio månaderna. Detta innebär att mitt tänkande och spridande till stor del kommer flytta till en annan del av sajberrymden- www.rattvishandel.net , hoppas ni följer med!

Det blev lite drygt hundra inlägg. Med det inte sagt att detta är det sista. Jag kommer dock inte ha tid att uppdatera den här bloggen men finner det inte för helt otroligt att den kommer återanvändas för de något mer personliga tankarna. Riktigt vad det skulle kunna vara har jag dock ingen aning om i skrivande stund. För mina tankar kring hållbart sparande och rättvis handel hänvisar jag hädanefter till www.rattvishandel.net/user/charlie .

Nätverket rättvis handel har som ambition att samla de viktigaste organisationerna och den viktigaste informationen om rättvis handel på ett och samma ställe. På www.rattvishandel.net hittar du de senaste nyheterna, de hetaste debatterna och de intressantaste evenemangen. Och om du saknar något så är det som sagt ingen annan än mig ni ska hänga -eller varför inte mejla på charlie.aronsson.rk@folkbildning.net.

När det gäller just debatten så har jag som ambition att alla som är intresserade av frågor om rättvis- och etisk handel, hållbar konsumtion och hållbart sparande skall vädra sina tankar på vårat community. Lägg upp din profil redan idag! Jag säger som en känd svensk eurodiscosångare brukar säga, ”come along-come along!”.

"Come along-come along!" över till http://www.rattvishandel.net Foto: Johan Hammerby/www.makthavare.se

En tågresa är för mig lika med vardagslyx så som matsäck och tidningsläsning. Under trettondagshelgens tripp till Östersund testade jag det gamla SIDA- bladet OmVärlden. En positiv överaskning skulle det vissa sig med inslag av både rättvis handel och mikrokrediter.

Redan i Ylva Johnsons ledare så fångas mitt intresse av en diskussion kring (o)lämpligheten att använda BNP som ett mått på utveckling som ledare vidare till en intervju med den hyllade tillika omstridda nobelpristagaren Joseph Stiglitz. Intervjun är en riktigt intressant läsning med varsel om den amerikanska bobubblan och dollarfundamentalismen som till slut resulterade i finanskrisen.

I tidningens utblick i världen ”Jorden runt” så dras min blick till rubriken ”Vägrar betala” som handlar om den nicaraugiska rörelsen No Pago. Tio tusen medlemmar kräver i svallvågorna efter el niño och finanskrisen att få tre år utan ränta på sina mikrokrediter och en i runda slängar 70% -ig sänkning av räntan efter denna period. Resultatet av detta är att systemet med mikrokrediter är satt på spel i Nicarauga. Mer om No Pago hoppas jag kunna återkomma med senare i vår.

Även Rättvisemärkt får uppmärksamhet på sida 55. En ny rapport från Lunds Universitet visar enligt författarinnan Helena Johansson att Fairtrade– systemet inte är ett hållbart alternativ för majoriteten för världens fattiga bönder. Tyvärr verkar inte heller denna rapport erbjuda någon ny vinkel på kritiken. I korthet går kritiken ut på att marknaden för Rättvisemärkt är för liten och att systemet därför inte gör tillräckligt stor skillnad. I ett avseende så har Johansson så klart rätt, marknaden för Rättvisemärkt ÄR för liten. Men slutsatsen att bättre effektivitet är bättre än Rättvisemärkt är befängd. Varför skulle Rättvisemärkt och effektivitet innebära en motsättning? Självklart skall systemets förbättras och det kan det göra samtidigt som jordbruket effektiviseras. Det är effektivt att vårda sina anställda!

Camino gästspelar också i tidningen med en inspirerande artikel om Fair Living av Johanna Stål som bl a berättar om fenomenet Transition Towns och Sveriges första Slow City -Falköping.

En mängd andra artiklar på temat utveckling och ekonomi trängs på dom 84 sidorna. Just nu kan du få hem fyra nummer av tidningen för 98 kr.

OmVärlden -snart på var kvinnas och mans skrivbord?

OmVärlden -snart på var kvinnas och mans skrivbord?

Livet är för kort för pessemistiska  prognoser, sämre saker lär ju hända ändå. Dessutom har negativa prognoser en tendens att sakna något som positiva prognoser har -konstruktivitet. Då ett av Etikdjungelns favoritord är just kreativitet så kommer här en prognos -från den ljusa sidan.

I januari så släpper initiativet Hållbart Värdeskapande sin rapport om hur de hundra största bolagen på Stockholmsbörsen ser på sitt etikarbete. Jag tror att rapporten kommer att få stort svängrum i media där dels företagen tar frågorna på allvar, dels initiativtagarna släpper en transparent rapport som ställer sig på småspararens sida. Vad menar jag med det?  Jag menar att rapporten skall vara så lättförståligt paketerad att kvinnan eller mannen med det orörda orangea PPM- kuvertet kan använda rapporten till att ta ställning till vilka företag hon eller han vill ha eller inte ha i sitt fondsparande. Som jag skrev i höstas gäller att den här formen av CSR- initiativ bokstavligen står och faller med uppföljningen. Ingen uppföljning = pengarna i sjön.

En annan sak jag ser i min ljusa kristallkula är att Rättvisemärkt -Sverige aggerar isbrytare vad gäller FLO/ Rättvisemärkts process mot riktiga levnadslöner. När vi skrev debattartikeln i november så hoppades vi att rättvis handels -rörelsen i allmänhet och Rättvisemärkt i synnerhet skulle se den som startskottet på en livfull debatt om Rättvisemärkts syn på levnadslöner. I förlängningen så vill vi så klart inte att det ska stanna vid debatt.  I vår ser jag därför att Rättvisemärkt Sverige tar initiativet till att utarbeta ett konkret förslag på hur ett nytt minimilönekriterie skulle kunna se ut. Ett förslag som FLO tydligt kan ta ställning till. Förslaget behöver nödvändigtvis inte tangera vårat förslag som du kan läsa mer om här. Det viktiga är att det är ett konkret förslag  och att det är bättre än det trubbiga utvecklingskriterie vi har nu.

Efter sommaren så kommer en glad nyhet! Mikrofinanshuset lovade i september att man inom ett år skulle ha en produkt på marknaden där den svenska småspararen får möjlighet att avsätta en del av sitt sparande i mikrokrediter med chans till avkastning. Med mina ljusrosa prognosglasögon ser jag att fonden Mikrosparfonden lanseras i september och att den från start kan väljas i ditt PPM-sparande. Vips så skulle ditt fondval bli minst 20% lättare då du nu bara kan välja ytterligare fyra fonder! Inlägget om Mikrofinansfonden kan du läsa i repris här.

Vad har ni för spådomar inför det nya året mån tro?

Solen går ner för ett år och går upp för ett nytt nyfiket och hållbart dito! Foto: Charlie

Solen går ner för ett år och går upp för ett nytt nyfiket och hållbart dito! Foto: Charlie

Med tre dagar kvar av 2009 hoppar jag in i min virituella helikopter och hovrar en liten bit ovan Etikdjungelns trädtoppar för att se vad som har passerat de senaste tolv månaderna. Resultatet? Både bu och bä eller

När jag tittade in i kristallkulan inför 2009 så såg jag två tänkbara scenarion; 1. Branschen bestämmer sig efter konsumenttryck att förbättra informationen för den medvetna fondspararen. Detta leder i sin tur till bättre nischade etikfonder 2. Krisen gör spararen än mer cynisk vilket fondbolagen utnyttjar till att nonchalera etikfrågan än mer.

Med facit i hand kan jag konstatera att ingen av mina tänkbara scenarion slog in helt. Om man ska dela in 2009 i bu och bä så ser min lista ut så här;

BU:

  • Något vidare konsumenttryck har inte märkts av.
  • Fondbranschen försöker lämna nischfonderna bakom sig, vilket motsäger mina förhoppningar om vassa hållbara fondprodukter.
  • Kritiken mot etiska fonder ser likadan ut som tidigare men lämnas i stort sett oemotsagd. Vem försvarar de hållbara sparalternativen? Inte fondbolagen i varje fall. 

BÄ:

  • Initiativ som UNPRI (FN) och Hållbart värdeskapande har fått mycket uppmärksamhet.
  • Mikrofinanshuset tillkännagjorde planer på en svensk mikrolåneprodukt för småsparare.
  • Ingemar börjar blogga om hållbar tillväxt ur klimatperspektivet. En kusin till Etikdjungeln är född!
  • Små sparbanker köps ut och startas upp runt hela landet, kanske en trend som kan smitta av sig på fondbranschen på något sätt?
  • Mikrofinansbranschen klarar sig bättre än övriga finansbranschen.

Övervägande BÄ med andra ord! Jag återkommer med en prognos inför 2010 om sisådär en vecka, men det är ju ett annat år. Tills dess; ha ett riktigt gott, hållbart och nyfiket sparår!

En av vinnarna 2009 -mikrobanksgrupper som den i Gujatha.

En av vinnarna 2009 -mikrobanksgrupper som den i Gujatha.

Min arbetsgivare gav oss för tredje året i rad en julklapp som består i den vackra gåvan att ge. Mottagaren av ca 100 000 kr är den ideella organisationen Hand in Hand. Idag hade vi frukostbesök av Seema från Hand in Hand Sweden som berättade mer om verksamheten.

Som jag beskrivit tidigare så finns det en ganska omväxlande flora av aktörer som arbetar med mikrokrediter på olika sätt. För en lekman kan detta te sig lite förvirrande. Tidigare har jag skrivit om Oikocredit som lånar ut pengar till mikrofinansinstitut som i sin tur lånar ut pengar till låntagare som inte kan få kredit hos en vanlig bank. Hand in Hands (HiH) verksamhet skiljer sig från Oikos.

Hand in Hands verksamhet går ut på att utbilda kvinnor i den sydindiska delstaten Tamil Nadu i entreprenörskap och ekonomi. På plats har man lokala voluntärer som sköter själva utbildningen. Föreningen startades i Sverige för tjugo år sedan och har sedan dess varit med om att stödja drygt 347 000 nya företag.

Arbetsmetoden är till stor del den samma som Grameens modell med självhjälpgrupper. Man börjar med att hitta en grupp om ca tolv kvinnor som är intresserade av utbildningen. Paralellt med att utbildningen startar så börjar man spara pengar gemensamt i självhjälpgruppen. När den enskilde entreprenören känner sig redo att starta upp sitt företag så lånar man i första hand pengar i den fond som skapats av medlemmarna själva. Varje lån är personligt, men återbetalningsskyldigheten faller på hela gruppen om den enskilde entreprenören skulle misslyckas att betala tillbaka. Social kontroll ersätter alltså materiell säkerhet.

Skillnaden mellan Oiko och HiH är följaktligen att Oikos huvudverksamhet är att låna ut pengar medan HiH:s främsta uppgift är att tillhandahålla de verktyg som gör entreprenörskapet vinstgivande och hållbart. Hand in Hand lånar alltså själv inte ut pengar.  

Seema berättade om Sheela som för inte så långe sedan jobbade som daglönare inom jordbrukssektorn. En anställning på t ex en tefarm är allt som oftast otrygga arbetetn med  låga och inte minst ojämna inkomster. Detta gör i sin tur att man ofta tvingas sätta även barnen i arbete. Från att ha levt under gränsen för extrem fattigdom på 1 USD/ dag så är nu Sheela dubbel företagare med en inkomst som har mångdubblats och dessutom är någorlunda jämnt fördelad över året. Förutom boskap så sysslar Sheela också med avfallshantering. Boskapens ”avfall” bearbetas av maskar som ger en utmärkt matjord som Sheela säljer till bönder.

Hand in Hand, en julklapp som är värd mer än det där salt-/ pepparkvarnssetet som står och dammar i källarförrådet!

Avfallshantering för folk utan maskskräck

Avfallshantering för folk utan maskskräck (foto: Hand in Hand)

Det är en stor ynnest att få förmånen att läsa och skriva om böcker. Ibland är böckerna positiva överraskningar, ibland blir man irriterad och ibland så bjuds man på både vin och vatten i en och samma pärm. Ekonomisk historie- professorn Niall Ferguson har skrivit en bok av det senare slaget.

Snart har jag läst ut den ca 350 sidor långa boken om våra pengars historia. Jag måste erkänna att jag sällan varit så ambivalent angående en bok. Ferguson är å ena sidan en traditionell akademisk ekonom som tror starkt på marknadskrafterna, å andra sidan så är han en ytterst påläst historiker som förklarar skeenden som förklarar en hel del av hur det kunde gå så snett förra hösten. Hans beskrivning av det amerikanska exprimentet med den avreglerade bolånemarknaden drar ner byxorna på många mäktiga män som orsakade den ekonomiska härdsmälta vi såg förra hösten. Desseutom skriver han ett rejält stycke om Muhammed Yunus, Grameen och mikrokrediter.

Å den andra sidan har jag sällan sett ett mer oreserverat försvar av den ekonomiska politik som representeras av Milton Friedmans Chicagoskola och i förlängningen ett av efterkrigstidens värsta diktatorskap, det i Chile. Det är möjligt att man som vetenskapsman måste till varje pris hålla isär person och fakta…men, kom igen. Vem skulle på allvar säga; ”Adolf Hitler hade ihjäl tio miljoner männsikor pga av deras etnicitet, men han var en jävel på att bygga vägar”? Det påminner en del om en viss Perssons beröm till det kinesiska styret för ett tiotal år sedan som gick ut på att man förde en ”stabil” politik.

Som sagt, jag har inte läst ut boken. Ibland vore det dock skönt om en vetenskapsman kunde skriva om historien utan att blanda in en massa värderingar, men det kanske är för mycket begärt?

I pengarnas tid av Niall Ferguson

I pengarnas tid av Niall Ferguson

 

Efter att ha träffat Jayaram och Saleena två gånger under förra veckan och dessutom författat en debattartikel och ett reportage på ämnet levnadslöner så ter det sig ju fullständigt naturligt att min nya brevvän är H&M.

Brevväxlingen inleddes med att jag skickade Rena Kläders påverkansvykort till tre nordiska klädesföretag.

Om ni vill läsa utdrag ur våran brevväxling så hittar ni den här. Jag tycker att H&M ska ha en eloge för ett snabbt svar (de två andra företagen, Solo och Carlings har inte svarat), men jag måste tillstå att jag snarare har fler frågor nu än jag hade innan mejlet.

I fredags intervjuade jag Cecilia Näsman Berg från Oikocredit. Vi pratade om mikrokrediter i allmänhet och Oiko i synnerhet. Jag hoppas och tror att det kommer bli en mycket läsvärd artikel som kommer att publiceras på Nätverket inom kort. Målet är att skriva klart till nästa måndag.

När jag ändå befann mig på Kulturhuset för intervjun så passade jag på att kolla in en bildutställning som jag hört mycket gott om. Sara Granér heter damen som fick mig att skratta mycket och gott. Samhällssatir på en skyhög nivå, måste ses! Ni har denna vecka på er.

Gå och se Saras bilder på Kulturhuset innan det är för sent!

Gå och se Saras bilder på Kulturhuset innan det är för sent!

Det har varit en händelserik dag i Etikdjungeln. Dagen började med att Dole tog sitt eventuella förnuft till fånga, fortsatte med ännu en levnadslönsartikel och avslutades med en översättningsmanöver som drog ut på tiden.

Det var en synnerligen glad nyhet som jag såg på SVT:s hemsida vid niotiden imorse. Dole har beslutat att dra tillbaka sin stämningsansökan mot Fredrik Gertten och teamet bakom Bananas!*. Intressantare ändå tycker jag är företagets kommentar, -Vi väljer att dra tillbaka vår stämningsansökan pga den svenska debatten om yttrandefrihet men anser fortfarande att vi har rätt i sak. Min fria tolkning: -Vi vill inte förlora ännu mera good will men anser fortfarande att yttrandefrihet är lite tramsigt.

Idag publicerade jag ett reportage baserat på det samtal jag hade med Jayaram och Saleena från Asian Floor Wage -campaign i lördags. Jag har också plitat ned en översättning av samma artikel. Kämpigt värre det där, men det känns mycket värdefullt att kunna visa för gästerna från Indien vad jag skriver om vårat möte. Vi får se vad dom tycker.

Imorgon fortsätter äventyret i Etikdjungeln med en pratstund med Cecilia Näsman Berg från Oikocredit som förhoppningsvis också blir ett reportage på Nätverkets hemsida.

Jayaram med en hälsning från Bangalore. Foto: Charlie.

Jayaram med en hälsning från Bangalore. Foto: Charlie.

På fredag drar årets Rättvis handels- forum igång i Malmö. Platsen är närmare bestämt Malmö Högskolas lokal Orkanen, tiden kl 9. Är du i närheten? Inget att tveka på, vi syns där!

Mina höjdpunkter i förhand är framförallt tre. På fredag kl 14.30 så diskuterar bl a Fredrik Gerttén (filmare bakom snackisen ”Bananas!”) och Helena Markstedt (generalsekreterare för Rättvisemärkt) om hur vi finner en balans mellan marknaden och rättvis handel. Superintressant just med ”Bananas!” som fond där filmaren Gerttén går hårt åt en av Rättvisemärkts licenstagare.

På lördagen så är det framförallt två programpunkter som fångar mitt intresse. Ett samtal med en en Rättvisemärkt- certifierad bomullsproducent från Kamerun. Kl 13 har du chansen att ställa frågor om vilken effekt en schyst bomullsodling kan ha på t ex vattenåtgången? Eller går det överhuvudtaget att kombinera bomullsodling med ansvarsfullt vattenanvändande?

Direkt på detta hyperintressanta möte följer kl 14.30 en diskussion om levnadslöner som leds av Malin Eriksson från Rena Kläder. Ska en lön gå att leva på för att kallas schyst eller räcker det med att man följer lagen?

På tal om levnadslöner så kommer jag och min gamla folkhögskolelärare tillika badmintonkombatant Benton Wolgers att publicera ett inlägg om levnadslöner på Nätverket för Rättvis Handels community under morgondagen. Håll utkik här.

På samma community har jag också lagt ut en trevare om en möjlig voluntärresa för en fotointresserad, mikrolånsnyfiken, rättvis handels- entusiast. Läs mer här.

Om du nu inte vill missa något i Malmö i helgen så gör du bäst i att slänga en flukt på detta program. Vi ses i Orkanen!

Kockumskranen får till helgen konkurrens av Rättvis Handels -forum 2009 Källa: wikipedia.org

Kockumskranen får till helgen konkurrens av Rättvis Handels -forum 2009 Källa: wikipedia.org

Fackföreningspress är inte de mest välciterade tidningarna i landet. Men ge dom en chans! Jag är  begåvad med en fackföreningstidning som är mycket läsvärd- Finansvärlden. Denna vecka fördjupar man sig i Swedbanks utförsäljning av småkontor. En utvecklingen som får den här bloggaren att andas morgonluft.

Jag tänker på Lars-Olof Hellgren på Mikrofinanshuset och hans svar på frågan; ”Är det rätt att tjäna pengar på fattiga?”. ”Vi tjänar pengar MED de fattiga, INTE på de fattiga”, svarade Lars-Olof.

Jag förstår var frågan kommer ifrån och den är säkert välmotiverad. Dock kan man ibland när man hör direktörer från våra storbanker prata under årsstämmor fråga sig om inte  en liknande frågeställning är minst lika befogad i vår kontext. Är det inte möjligt att tjäna pengar MED sina kunder längre? Går det inte att ge kunden ett erbjudande som både banken och kunden tjänar på? Kanske har kunden och ägaren (i detta fall aktieägarna) distanserat sig så långt ifrån varandra att det är omöjligt?

Det är detta dystopiska påstående som jag tycker att de små sparbanker som ploppar upp, bl a i Norrbotten nu har världens chans att motbevisa.

Tänk en bank som är en aktiv och god samhällsaktör men samtidigt är så pass  ekonomiskt välskött att medborgarna inte behöver vara oroliga för att den ska försvinna. En bank som bevisar att det inte finns ett motsatsförhållande en affärsdriven bank och en bank som spelar en positiv roll för samhället. Både på kort, men framförallt på lång sikt.

Jag återfår åtminstone hoppet när jag läser den här artikeln från FV:s oktobernummer.