En guldmedalj till Fair Trade Center -ny etikbarometer för etiska fonder här!

Mitt i det svenska guldregnet (stafettseger medan jag skriver detta) så skulle jag vilja dela ut en medalj till Fair Trade Center som efter fem år släpper en ny etikbarometer för etiska fonder.

Den 24 februari 2010 är fem års väntan över, Fair Trade Center har levererat en ny etikbarometer för etiska fonder med tillhörande rapport. Rapporten bygger på en studie av de åtta största fonderna inom premiepensionssparandet- fd PPM.

Fonderna jämförs efter sju olika parametrar; 1. policy gällande företag som brutit mot internationella konventioner 2. maxgräns gällande omsättning i ”oetiska” branscher 3. offentliggörande av svartlistade företag 4. påverkan genom dialog 5. urval baserat på hållbarhetsarbete 6. om har fonden signerat UNPRI 7. info på hemsidan

Några sk highlights för att fortsätta på OS- spåret;

• 7 av 8 utesluter företag som brutit mot internationella normer
• Sjunde AP- fonden (där dina pengar hamnar om du inte gör något aktivt val) är den enda av de åtta som inte har en maxgräns för omsättning i sk oetiska branscher
• 5 av 8 offentliggör uteslutna företag
• 6 av 8 har en påverkansdialog med företagen
• 2 av 8 fonder uppger att man aktivt väljer ut företag som jobbar särskilt bra med miljö, affärsetik och MR- frågor

Läs hela rapporten här. Eller fuska och läs etikbarometern här.

Medalj, inte bara till dessa glada grabbar! Foto: Scanpix

Etikdjungeln -en årskrönika i bu och bä

Med tre dagar kvar av 2009 hoppar jag in i min virituella helikopter och hovrar en liten bit ovan Etikdjungelns trädtoppar för att se vad som har passerat de senaste tolv månaderna. Resultatet? Både bu och bä eller

När jag tittade in i kristallkulan inför 2009 så såg jag två tänkbara scenarion; 1. Branschen bestämmer sig efter konsumenttryck att förbättra informationen för den medvetna fondspararen. Detta leder i sin tur till bättre nischade etikfonder 2. Krisen gör spararen än mer cynisk vilket fondbolagen utnyttjar till att nonchalera etikfrågan än mer.

Med facit i hand kan jag konstatera att ingen av mina tänkbara scenarion slog in helt. Om man ska dela in 2009 i bu och bä så ser min lista ut så här;

BU:

• Något vidare konsumenttryck har inte märkts av.
• Fondbranschen försöker lämna nischfonderna bakom sig, vilket motsäger mina förhoppningar om vassa hållbara fondprodukter.
• Kritiken mot etiska fonder ser likadan ut som tidigare men lämnas i stort sett oemotsagd. Vem försvarar de hållbara sparalternativen? Inte fondbolagen i varje fall. 

BÄ:

• Initiativ som UNPRI (FN) och Hållbart värdeskapande har fått mycket uppmärksamhet.
• Mikrofinanshuset tillkännagjorde planer på en svensk mikrolåneprodukt för småsparare.
• Ingemar börjar blogga om hållbar tillväxt ur klimatperspektivet. En kusin till Etikdjungeln är född!
• Små sparbanker köps ut och startas upp runt hela landet, kanske en trend som kan smitta av sig på fondbranschen på något sätt?
• Mikrofinansbranschen klarar sig bättre än övriga finansbranschen.

Övervägande BÄ med andra ord! Jag återkommer med en prognos inför 2010 om sisådär en vecka, men det är ju ett annat år. Tills dess; ha ett riktigt gott, hållbart och nyfiket sparår!

En av vinnarna 2009 -mikrobanksgrupper som den i Gujatha.

Bluff eller bara konsumentförakt?

För mig så är Rättvis handel till en betydande del en konsumentfråga. Jag vill, nej jag kräver möjligheten att göra medvetna konsumentval. Det gäller mitt kaffeinköp såväl som mitt fondsparande. I oktober så kom det en rad böcker om våra banker ur ett konsumentperspektiv. En av dom har jag recenserat för tidningen Folket i Bild.

Bankbluffen är inte alls en oäven bok. Ekonomijournalisten Joel Dahlberg är påläst och en god folkbildare även om jag kan se en del luckor inom mitt specialområde, fonder. Vad jag dock retar mig på är valet av ord; bluff. För mig andas det samma kvällstidningsretorik som skandal, att rasa, chock osv.

I min värld handlar det många av de stora bankerna sysslar med om en nonchalans som närmast kan liknas vid konsumentförakt. Tyvärr är även vi kunder en smula naiva. ”Jag är så dum på det där med pengar”, kanske det är någon som har hasplat ur sig någon gång? Jag antar att många medvetna konsumenter inte vet hur man odlar kaffe, men ändå köper Rättvisemärkt?

Läs de delar av Bankbluffen som handlar om ren konsumentinformation och folkbildning. Exempelvis hur jag får bästa möjliga ränta på mitt bolån eller hur bolånebubblan i USA skapades. Men skippa gärna avsnitten med kvällstidningsretorik. Vi borde vara lite varsamma och kalla saker vid dess rätta namn.

Joel Dahlbergs bok Bankbluffen är släppt på Ordfront