You are currently browsing the category archive for the ‘CSR’ category.
Ett av mina syften med den här bloggen var att samla och om intresse fanns sprida mina tankar om hållbart sparande och rättvis handel. Nu visar det sig att det eminenta initiativet Nätverket rättvis handel tycker att jag är mannen att fungera som webredaktör och samordnare de närmsta tio månaderna. Detta innebär att mitt tänkande och spridande till stor del kommer flytta till en annan del av sajberrymden- www.rattvishandel.net , hoppas ni följer med!
Det blev lite drygt hundra inlägg. Med det inte sagt att detta är det sista. Jag kommer dock inte ha tid att uppdatera den här bloggen men finner det inte för helt otroligt att den kommer återanvändas för de något mer personliga tankarna. Riktigt vad det skulle kunna vara har jag dock ingen aning om i skrivande stund. För mina tankar kring hållbart sparande och rättvis handel hänvisar jag hädanefter till www.rattvishandel.net/user/charlie .
Nätverket rättvis handel har som ambition att samla de viktigaste organisationerna och den viktigaste informationen om rättvis handel på ett och samma ställe. På www.rattvishandel.net hittar du de senaste nyheterna, de hetaste debatterna och de intressantaste evenemangen. Och om du saknar något så är det som sagt ingen annan än mig ni ska hänga -eller varför inte mejla på charlie.aronsson.rk@folkbildning.net.
När det gäller just debatten så har jag som ambition att alla som är intresserade av frågor om rättvis- och etisk handel, hållbar konsumtion och hållbart sparande skall vädra sina tankar på vårat community. Lägg upp din profil redan idag! Jag säger som en känd svensk eurodiscosångare brukar säga, ”come along-come along!”.
"Come along-come along!" över till http://www.rattvishandel.net Foto: Johan Hammerby/www.makthavare.se
I måndags släppte Swedwatch i samarbete med Latinamerikagrupperna och Miljöförbundet Jordens Vänner en rapport om svenska kött- och sojaimportörers inverkan på världens lunga -Amazonas. Kanske finns det anledning att hoppa över biffen på lördag, kanske inte bara nötbiffen utan även sojabiffen?
Det är skrämmande siffror. Sedan 1990 har en yta regnskog motsvarande Storbrittanien försvunnit i Amazonas, under samma tid har arealen som används till sojaodling mer än fördubblats.
Nötköttsindustrin i Brasilien å sin sida släpper ut 30-40% mer metangaser än den europeiska. Huvudanledningen till det är att de brasilianska nötdjuren lever längre, kanske har vi här ett dilemma för djurvänner? Antingen europeiska broilers som stressas fram men inte släpper ut så mycket metangas eller brasilianska metanbomber som orsakar regnskogsskövling men får växa i lugn och ro?
På Latinamerikagruppernas hemsida kan du skicka brev till de svenska importörerna där de uppmanas till att ta tag i situationen. Länk till brevet hittar du här.
Hela rapporten kan du hitta här.
Regnskog, snart historia på flera ställen än Guatemala. Foto: Charlie
18 månader i Etikdjungeln har resulterat i 100 st inlägg. Inlägg numero hundra ägnar jag åt Fair Trade Centers kommande etikbarometer och det faktum att man bjuder in till debatt om rapporten den 9 mars.
I förra veckan kunde jag berätta om Fair Trade Centers kommande rapport om etiska fonder. En rapport som jag har tjatat om en hel del här i Etikdjungeln. I FTC:s senaste nyhetsbrev så bjuder man dessutom in till en work shop om fonder den 9 mars. Denna gemensamma fondsafari i etikdjungeln går av stapeln den 9 mars kl 18.00, adressen är Magnus Ladulåsgatan 24. Anmäler dig gör du till Minna på Fair Trade Center; minna@fairtradecenter.se .
På tal om fondsparande så har PPM numera bytt namn och med det hemsida. Numera hittar du ditt fondsparande på www.pensionsmyndigheten.se . De sjuttiofem fonderna med särskilda kriterier kring miljö- och etik hittar du här. Åtta av dessa fonder (de största) kommer alltså skärskådas av Fair Trade Center inom kort, mer exakt den 24 februari.
Hundra inlägg av snårigheter, väl mött bland lianerna för hundra till!
Ny etikbarometer från Fair Trade Center. Omvärlden analyserar de allt populärare afrikafonderna. Sasja Belsik- Nordeas chef för ansvarsfulla investeringar är i blåsväder. Fullt blås i Etikdjungeln med andra ord -pust!
I en av de första artiklarna jag skrev här på bloggen så beklagade jag mig över det bristfälliga konsumentstödet för den etiskt medvetne fondspararen. En av livlinorna var Fair Trade Centers etikbarometer för etiska fonder. Kruxet? Den är daterad våren 2005. Men nu är en ny uppdaterad etikbarometer på gång från FTC. Den 24 februari skall den lanseras, 10 månader innan julafton. Det KAN inte vara en tillfällighet.
Som nybliven prenumerant för SIDA:s återupplivade magasin Omvärlden så blev jag glatt överaskad över att årets första nummer innehåller ett uppslag om Afrikafonder. I svallvågorna efter finanskrisen så flydde vi svenskar de traditionella fonderna för tillväxtmarknader som t ex Afrika. Fyra svenska fondbolag har numera renodlade Afrikafonder. I två av dessa fonder har Omvärlden hittat innehav i det sydafrikanska oljebolaget SASOL som anklagas för omfattande miljöförstöring. Ett av dessa bolag är på väg att helt sälja sitt aktieinnehav medan den andra förvaltarens kommentar känns som ett citat från ett annat decenium ”Den här typen av kritik hittar du i många bolag”.
Jag vet ett fondbolag som kommer få ett kundmejl imorgon!
Sasja Belsik- har jag också skrivit om tidigare. Den fd etikbloggaren på Banco som efter att Banco köptes upp av Robur blev ansvarig för ansvarsfulla investeringar på Nordea har hamnat i blåsväder direkt på det nya jobbet. Nordeas Klimatfond har fått kraftig kritik för sina innehav i Monsanto och Sasja har satts i arbete rejält. Som jag skrivit tidigare så är Nordea ett av de bolag som har mest att göra vad gäller hållbarhet och genomskinlighet, men det kanske var en av anledningarna till att Sasja tog jobbet?
Snart finns en ny etikbarometer, på en dator nära dig! Källa: http://www.fairtradecenter.se
Jag är osäker på om utropstecknet i rubriken verkligen är på sin plats. När femton av Svergies största investerare släpper sin rapport om vära hundra största börsbolags etikarbete så svarar 84 st och endast 34 av dessa offentliggör sina svar.
Jag kanske var naiv som trodde att den här rapporten skulle visa skeptikerna att hållbarhet visst har slagit igenom i företagens styrelserum och ledningsgrupper. Jag försöker att se det positiva i att 84% faktiskt bemödar sig att svara på enkäten men blir direkt deppig av att 66% av Stockholmsbörsens bolag inte vill visa hur dom sköter sitt arbete med hållbarhet.
Det är nämligen så att det är frivilligt att visa upp sina enkätsvar för allmän beskådan. Enkätsvaren för de 34 börsbolag som inte skäms för sitt etik- och miljöarbete hittar ni här.
Hållbarhet finns med i 90% av fallen med i företagens riktlinjer men återspeglas inte i något fall i företagens bonussystem. Min slutsats; det ser bra ut på papper, men får inte kosta något.
Bolagen ser kopplingen mellan miljö och klimat som en affärsmöjlighet men inte etik och MR- frågor. Jag kan köpa en viss dos av cynism i ett börsbolag, men måste det till en global uppvärmning för att företag ska kunna se en ekonomisk vinning i arbete bmed hållbarhet?
En annan sak som gör mig besviken är att släppet av rapporten passerade obemärkt. Hur tänkte initiativtagarna här?
Hela rapporten hittar ni här.
Inte vad jag hade hoppats på...
En tågresa är för mig lika med vardagslyx så som matsäck och tidningsläsning. Under trettondagshelgens tripp till Östersund testade jag det gamla SIDA- bladet OmVärlden. En positiv överaskning skulle det vissa sig med inslag av både rättvis handel och mikrokrediter.
Redan i Ylva Johnsons ledare så fångas mitt intresse av en diskussion kring (o)lämpligheten att använda BNP som ett mått på utveckling som ledare vidare till en intervju med den hyllade tillika omstridda nobelpristagaren Joseph Stiglitz. Intervjun är en riktigt intressant läsning med varsel om den amerikanska bobubblan och dollarfundamentalismen som till slut resulterade i finanskrisen.
I tidningens utblick i världen ”Jorden runt” så dras min blick till rubriken ”Vägrar betala” som handlar om den nicaraugiska rörelsen No Pago. Tio tusen medlemmar kräver i svallvågorna efter el niño och finanskrisen att få tre år utan ränta på sina mikrokrediter och en i runda slängar 70% -ig sänkning av räntan efter denna period. Resultatet av detta är att systemet med mikrokrediter är satt på spel i Nicarauga. Mer om No Pago hoppas jag kunna återkomma med senare i vår.
Även Rättvisemärkt får uppmärksamhet på sida 55. En ny rapport från Lunds Universitet visar enligt författarinnan Helena Johansson att Fairtrade– systemet inte är ett hållbart alternativ för majoriteten för världens fattiga bönder. Tyvärr verkar inte heller denna rapport erbjuda någon ny vinkel på kritiken. I korthet går kritiken ut på att marknaden för Rättvisemärkt är för liten och att systemet därför inte gör tillräckligt stor skillnad. I ett avseende så har Johansson så klart rätt, marknaden för Rättvisemärkt ÄR för liten. Men slutsatsen att bättre effektivitet är bättre än Rättvisemärkt är befängd. Varför skulle Rättvisemärkt och effektivitet innebära en motsättning? Självklart skall systemets förbättras och det kan det göra samtidigt som jordbruket effektiviseras. Det är effektivt att vårda sina anställda!
Camino gästspelar också i tidningen med en inspirerande artikel om Fair Living av Johanna Stål som bl a berättar om fenomenet Transition Towns och Sveriges första Slow City -Falköping.
En mängd andra artiklar på temat utveckling och ekonomi trängs på dom 84 sidorna. Just nu kan du få hem fyra nummer av tidningen för 98 kr.
OmVärlden -snart på var kvinnas och mans skrivbord?
Med tre dagar kvar av 2009 hoppar jag in i min virituella helikopter och hovrar en liten bit ovan Etikdjungelns trädtoppar för att se vad som har passerat de senaste tolv månaderna. Resultatet? Både bu och bä eller
När jag tittade in i kristallkulan inför 2009 så såg jag två tänkbara scenarion; 1. Branschen bestämmer sig efter konsumenttryck att förbättra informationen för den medvetna fondspararen. Detta leder i sin tur till bättre nischade etikfonder 2. Krisen gör spararen än mer cynisk vilket fondbolagen utnyttjar till att nonchalera etikfrågan än mer.
Med facit i hand kan jag konstatera att ingen av mina tänkbara scenarion slog in helt. Om man ska dela in 2009 i bu och bä så ser min lista ut så här;
BU:
- Något vidare konsumenttryck har inte märkts av.
- Fondbranschen försöker lämna nischfonderna bakom sig, vilket motsäger mina förhoppningar om vassa hållbara fondprodukter.
- Kritiken mot etiska fonder ser likadan ut som tidigare men lämnas i stort sett oemotsagd. Vem försvarar de hållbara sparalternativen? Inte fondbolagen i varje fall.
BÄ:
- Initiativ som UNPRI (FN) och Hållbart värdeskapande har fått mycket uppmärksamhet.
- Mikrofinanshuset tillkännagjorde planer på en svensk mikrolåneprodukt för småsparare.
- Ingemar börjar blogga om hållbar tillväxt ur klimatperspektivet. En kusin till Etikdjungeln är född!
- Små sparbanker köps ut och startas upp runt hela landet, kanske en trend som kan smitta av sig på fondbranschen på något sätt?
- Mikrofinansbranschen klarar sig bättre än övriga finansbranschen.
Övervägande BÄ med andra ord! Jag återkommer med en prognos inför 2010 om sisådär en vecka, men det är ju ett annat år. Tills dess; ha ett riktigt gott, hållbart och nyfiket sparår!
En av vinnarna 2009 -mikrobanksgrupper som den i Gujatha.
Min arbetsgivare gav oss för tredje året i rad en julklapp som består i den vackra gåvan att ge. Mottagaren av ca 100 000 kr är den ideella organisationen Hand in Hand. Idag hade vi frukostbesök av Seema från Hand in Hand Sweden som berättade mer om verksamheten.
Som jag beskrivit tidigare så finns det en ganska omväxlande flora av aktörer som arbetar med mikrokrediter på olika sätt. För en lekman kan detta te sig lite förvirrande. Tidigare har jag skrivit om Oikocredit som lånar ut pengar till mikrofinansinstitut som i sin tur lånar ut pengar till låntagare som inte kan få kredit hos en vanlig bank. Hand in Hands (HiH) verksamhet skiljer sig från Oikos.
Hand in Hands verksamhet går ut på att utbilda kvinnor i den sydindiska delstaten Tamil Nadu i entreprenörskap och ekonomi. På plats har man lokala voluntärer som sköter själva utbildningen. Föreningen startades i Sverige för tjugo år sedan och har sedan dess varit med om att stödja drygt 347 000 nya företag.
Arbetsmetoden är till stor del den samma som Grameens modell med självhjälpgrupper. Man börjar med att hitta en grupp om ca tolv kvinnor som är intresserade av utbildningen. Paralellt med att utbildningen startar så börjar man spara pengar gemensamt i självhjälpgruppen. När den enskilde entreprenören känner sig redo att starta upp sitt företag så lånar man i första hand pengar i den fond som skapats av medlemmarna själva. Varje lån är personligt, men återbetalningsskyldigheten faller på hela gruppen om den enskilde entreprenören skulle misslyckas att betala tillbaka. Social kontroll ersätter alltså materiell säkerhet.
Skillnaden mellan Oiko och HiH är följaktligen att Oikos huvudverksamhet är att låna ut pengar medan HiH:s främsta uppgift är att tillhandahålla de verktyg som gör entreprenörskapet vinstgivande och hållbart. Hand in Hand lånar alltså själv inte ut pengar.
Seema berättade om Sheela som för inte så långe sedan jobbade som daglönare inom jordbrukssektorn. En anställning på t ex en tefarm är allt som oftast otrygga arbetetn med låga och inte minst ojämna inkomster. Detta gör i sin tur att man ofta tvingas sätta även barnen i arbete. Från att ha levt under gränsen för extrem fattigdom på 1 USD/ dag så är nu Sheela dubbel företagare med en inkomst som har mångdubblats och dessutom är någorlunda jämnt fördelad över året. Förutom boskap så sysslar Sheela också med avfallshantering. Boskapens ”avfall” bearbetas av maskar som ger en utmärkt matjord som Sheela säljer till bönder.
Hand in Hand, en julklapp som är värd mer än det där salt-/ pepparkvarnssetet som står och dammar i källarförrådet!
Avfallshantering för folk utan maskskräck (foto: Hand in Hand)
På en julmarknad ska man sälja saker eller bjuda på pepparkakor. Gör man det kan man också få chansen att leverera sitt budskap, det fick Nätverket Rättvis Handel inkl undertecknad erfara under Schysst Jul i år. Men dock, vi var på plats och tog del av den folkfest som var Schysst Jul IV.
Jag hörde ryktesvägen att det fanns åtminstone en mycket nöjd försäljare som sålde lika mycket under lördagen som han sålde under hela helgen förra året (Watabaran). Även Emosa var helnöjda med försäljningen under lördagen och våra grannar Sally Ann hade fullt upp mest hela tiden.
Själv shoppade jag loss rejält. Det blev filmer från Folkets Bio, de Vylders bok från Forum Syd och ett grymt leksakståg från Du Monde. IM sålde inte bara hantverk, utan också getter. Denna och andra klappar som både är roliga att ge bort och kommer till en hel massa nytta för slutanvändaren (det är alltså inte t ex mormor som ska ta hand om geten) hittar du på denna hemsida. Befinner ni er i Malmö i helgen så kommer en kusin till Schysst Jul hålla julmarknad på Lilla Torg- Good Jul. Där hittar du bl a IM och deras getter.
Jag nämnde Stefan De Vylder i förbifarten, och han var i farten i helgen med en presentation av sin nya bok ”Världens springnota”. De Vylder är en skicklig retoriker vars beskrivning hur världen i allmänhet och politiker i synnerhet förhåller sig till finanssektorn var lördagens clou; ”Det är som om svansen viftar på hunden”. Jag får tillfälle att återkomma om ”Världens springnota” när jag har läst den!
På söndagen så riktades min uppmärksamhet främst mot Pontus Björkman och Latinamerikagruppernas föredrag om AP -fondernas ägande i gruvbolaget Goldcorp. Fokus i presentationen låg på det kanadensiska företagets brytning i Guatemala. Kritik riktades mot den svenska regeringens inkonsekvens gentemot riksdagens genomklubbade Sveriges Politik för Global Utveckling -PGU och statligt ägda AP- fondernas ägande i ett företag som bryter mot FN:s stadgar om ursprungsfolks rättigheter.
Även den sjunde AP- fonden äger aktier i Goldcorp vilket är ytterligare en anledning till att gå in på ditt PPM– konto den 8 december när dom nya slantarna trillat in för att göra ett medvetet val.
Både de Vylder och Björkman har viktiga saker att säga, men jag tycker alltid att det är än intressantare med en debatt. Jag skulle gärna ha sett Johan Norberg sparra med de Vylder och Fjärde AP- fondens vd gå i clinch med Pontus. Men det blir förhoppningsvis mer av den varan 201o.
Hur som helst, en bamsekram och en mexikansk våg till de ideella krafter som år efter år levererar denna julfest!
Pontus Björkman- Latinamerikagrupperna. Foto: Charlie
För mig så är Rättvis handel till en betydande del en konsumentfråga. Jag vill, nej jag kräver möjligheten att göra medvetna konsumentval. Det gäller mitt kaffeinköp såväl som mitt fondsparande. I oktober så kom det en rad böcker om våra banker ur ett konsumentperspektiv. En av dom har jag recenserat för tidningen Folket i Bild.
Bankbluffen är inte alls en oäven bok. Ekonomijournalisten Joel Dahlberg är påläst och en god folkbildare även om jag kan se en del luckor inom mitt specialområde, fonder. Vad jag dock retar mig på är valet av ord; bluff. För mig andas det samma kvällstidningsretorik som skandal, att rasa, chock osv.
I min värld handlar det många av de stora bankerna sysslar med om en nonchalans som närmast kan liknas vid konsumentförakt. Tyvärr är även vi kunder en smula naiva. ”Jag är så dum på det där med pengar”, kanske det är någon som har hasplat ur sig någon gång? Jag antar att många medvetna konsumenter inte vet hur man odlar kaffe, men ändå köper Rättvisemärkt?
Läs de delar av Bankbluffen som handlar om ren konsumentinformation och folkbildning. Exempelvis hur jag får bästa möjliga ränta på mitt bolån eller hur bolånebubblan i USA skapades. Men skippa gärna avsnitten med kvällstidningsretorik. Vi borde vara lite varsamma och kalla saker vid dess rätta namn.
Joel Dahlbergs bok Bankbluffen är släppt på Ordfront
Etikdjungeln 
