You are currently browsing the category archive for the 'CSR' category.
Min arbetsgivare gav oss för tredje året i rad en julklapp som består i den vackra gåvan att ge. Mottagaren av ca 100 000 kr är den ideella organisationen Hand in Hand. Idag hade vi frukostbesök av Seema från Hand in Hand Sweden som berättade mer om verksamheten.
Som jag beskrivit tidigare så finns det en ganska omväxlande flora av aktörer som arbetar med mikrokrediter på olika sätt. För en lekman kan detta te sig lite förvirrande. Tidigare har jag skrivit om Oikocredit som lånar ut pengar till mikrofinansinstitut som i sin tur lånar ut pengar till låntagare som inte kan få kredit hos en vanlig bank. Hand in Hands (HiH) verksamhet skiljer sig från Oikos.
Hand in Hands verksamhet går ut på att utbilda kvinnor i den sydindiska delstaten Tamil Nadu i entreprenörskap och ekonomi. På plats har man lokala voluntärer som sköter själva utbildningen. Föreningen startades i Sverige för tjugo år sedan och har sedan dess varit med om att stödja drygt 347 000 nya företag.
Arbetsmetoden är till stor del den samma som Grameens modell med självhjälpgrupper. Man börjar med att hitta en grupp om ca tolv kvinnor som är intresserade av utbildningen. Paralellt med att utbildningen startar så börjar man spara pengar gemensamt i självhjälpgruppen. När den enskilde entreprenören känner sig redo att starta upp sitt företag så lånar man i första hand pengar i den fond som skapats av medlemmarna själva. Varje lån är personligt, men återbetalningsskyldigheten faller på hela gruppen om den enskilde entreprenören skulle misslyckas att betala tillbaka. Social kontroll ersätter alltså materiell säkerhet.
Skillnaden mellan Oiko och HiH är följaktligen att Oikos huvudverksamhet är att låna ut pengar medan HiH:s främsta uppgift är att tillhandahålla de verktyg som gör entreprenörskapet vinstgivande och hållbart. Hand in Hand lånar alltså själv inte ut pengar.
Seema berättade om Sheela som för inte så långe sedan jobbade som daglönare inom jordbrukssektorn. En anställning på t ex en tefarm är allt som oftast otrygga arbetetn med låga och inte minst ojämna inkomster. Detta gör i sin tur att man ofta tvingas sätta även barnen i arbete. Från att ha levt under gränsen för extrem fattigdom på 1 USD/ dag så är nu Sheela dubbel företagare med en inkomst som har mångdubblats och dessutom är någorlunda jämnt fördelad över året. Förutom boskap så sysslar Sheela också med avfallshantering. Boskapens ”avfall” bearbetas av maskar som ger en utmärkt matjord som Sheela säljer till bönder.
Hand in Hand, en julklapp som är värd mer än det där salt-/ pepparkvarnssetet som står och dammar i källarförrådet!
Avfallshantering för folk utan maskskräck (foto: Hand in Hand)
På en julmarknad ska man sälja saker eller bjuda på pepparkakor. Gör man det kan man också få chansen att leverera sitt budskap, det fick Nätverket Rättvis Handel inkl undertecknad erfara under Schysst Jul i år. Men dock, vi var på plats och tog del av den folkfest som var Schysst Jul IV.
Jag hörde ryktesvägen att det fanns åtminstone en mycket nöjd försäljare som sålde lika mycket under lördagen som han sålde under hela helgen förra året (Watabaran). Även Emosa var helnöjda med försäljningen under lördagen och våra grannar Sally Ann hade fullt upp mest hela tiden.
Själv shoppade jag loss rejält. Det blev filmer från Folkets Bio, de Vylders bok från Forum Syd och ett grymt leksakståg från Du Monde. IM sålde inte bara hantverk, utan också getter. Denna och andra klappar som både är roliga att ge bort och kommer till en hel massa nytta för slutanvändaren (det är alltså inte t ex mormor som ska ta hand om geten) hittar du på denna hemsida. Befinner ni er i Malmö i helgen så kommer en kusin till Schysst Jul hålla julmarknad på Lilla Torg- Good Jul. Där hittar du bl a IM och deras getter.
Jag nämnde Stefan De Vylder i förbifarten, och han var i farten i helgen med en presentation av sin nya bok ”Världens springnota”. De Vylder är en skicklig retoriker vars beskrivning hur världen i allmänhet och politiker i synnerhet förhåller sig till finanssektorn var lördagens clou; ”Det är som om svansen viftar på hunden”. Jag får tillfälle att återkomma om ”Världens springnota” när jag har läst den!
På söndagen så riktades min uppmärksamhet främst mot Pontus Björkman och Latinamerikagruppernas föredrag om AP -fondernas ägande i gruvbolaget Goldcorp. Fokus i presentationen låg på det kanadensiska företagets brytning i Guatemala. Kritik riktades mot den svenska regeringens inkonsekvens gentemot riksdagens genomklubbade Sveriges Politik för Global Utveckling -PGU och statligt ägda AP- fondernas ägande i ett företag som bryter mot FN:s stadgar om ursprungsfolks rättigheter.
Även den sjunde AP- fonden äger aktier i Goldcorp vilket är ytterligare en anledning till att gå in på ditt PPM- konto den 8 december när dom nya slantarna trillat in för att göra ett medvetet val.
Både de Vylder och Björkman har viktiga saker att säga, men jag tycker alltid att det är än intressantare med en debatt. Jag skulle gärna ha sett Johan Norberg sparra med de Vylder och Fjärde AP- fondens vd gå i clinch med Pontus. Men det blir förhoppningsvis mer av den varan 201o.
Hur som helst, en bamsekram och en mexikansk våg till de ideella krafter som år efter år levererar denna julfest!
Pontus Björkman- Latinamerikagrupperna. Foto: Charlie
För mig så är Rättvis handel till en betydande del en konsumentfråga. Jag vill, nej jag kräver möjligheten att göra medvetna konsumentval. Det gäller mitt kaffeinköp såväl som mitt fondsparande. I oktober så kom det en rad böcker om våra banker ur ett konsumentperspektiv. En av dom har jag recenserat för tidningen Folket i Bild.
Bankbluffen är inte alls en oäven bok. Ekonomijournalisten Joel Dahlberg är påläst och en god folkbildare även om jag kan se en del luckor inom mitt specialområde, fonder. Vad jag dock retar mig på är valet av ord; bluff. För mig andas det samma kvällstidningsretorik som skandal, att rasa, chock osv.
I min värld handlar det många av de stora bankerna sysslar med om en nonchalans som närmast kan liknas vid konsumentförakt. Tyvärr är även vi kunder en smula naiva. ”Jag är så dum på det där med pengar”, kanske det är någon som har hasplat ur sig någon gång? Jag antar att många medvetna konsumenter inte vet hur man odlar kaffe, men ändå köper Rättvisemärkt?
Läs de delar av Bankbluffen som handlar om ren konsumentinformation och folkbildning. Exempelvis hur jag får bästa möjliga ränta på mitt bolån eller hur bolånebubblan i USA skapades. Men skippa gärna avsnitten med kvällstidningsretorik. Vi borde vara lite varsamma och kalla saker vid dess rätta namn.
Joel Dahlbergs bok Bankbluffen är släppt på Ordfront
Efter att ha träffat Jayaram och Saleena två gånger under förra veckan och dessutom författat en debattartikel och ett reportage på ämnet levnadslöner så ter det sig ju fullständigt naturligt att min nya brevvän är H&M.
Brevväxlingen inleddes med att jag skickade Rena Kläders påverkansvykort till tre nordiska klädesföretag.
Om ni vill läsa utdrag ur våran brevväxling så hittar ni den här. Jag tycker att H&M ska ha en eloge för ett snabbt svar (de två andra företagen, Solo och Carlings har inte svarat), men jag måste tillstå att jag snarare har fler frågor nu än jag hade innan mejlet.
I fredags intervjuade jag Cecilia Näsman Berg från Oikocredit. Vi pratade om mikrokrediter i allmänhet och Oiko i synnerhet. Jag hoppas och tror att det kommer bli en mycket läsvärd artikel som kommer att publiceras på Nätverket inom kort. Målet är att skriva klart till nästa måndag.
När jag ändå befann mig på Kulturhuset för intervjun så passade jag på att kolla in en bildutställning som jag hört mycket gott om. Sara Granér heter damen som fick mig att skratta mycket och gott. Samhällssatir på en skyhög nivå, måste ses! Ni har denna vecka på er.
Gå och se Saras bilder på Kulturhuset innan det är för sent!
Det har varit en händelserik dag i Etikdjungeln. Dagen började med att Dole tog sitt eventuella förnuft till fånga, fortsatte med ännu en levnadslönsartikel och avslutades med en översättningsmanöver som drog ut på tiden.
Det var en synnerligen glad nyhet som jag såg på SVT:s hemsida vid niotiden imorse. Dole har beslutat att dra tillbaka sin stämningsansökan mot Fredrik Gertten och teamet bakom Bananas!*. Intressantare ändå tycker jag är företagets kommentar, -Vi väljer att dra tillbaka vår stämningsansökan pga den svenska debatten om yttrandefrihet men anser fortfarande att vi har rätt i sak. Min fria tolkning: -Vi vill inte förlora ännu mera good will men anser fortfarande att yttrandefrihet är lite tramsigt.
Idag publicerade jag ett reportage baserat på det samtal jag hade med Jayaram och Saleena från Asian Floor Wage -campaign i lördags. Jag har också plitat ned en översättning av samma artikel. Kämpigt värre det där, men det känns mycket värdefullt att kunna visa för gästerna från Indien vad jag skriver om vårat möte. Vi får se vad dom tycker.
Imorgon fortsätter äventyret i Etikdjungeln med en pratstund med Cecilia Näsman Berg från Oikocredit som förhoppningsvis också blir ett reportage på Nätverkets hemsida.
Jayaram med en hälsning från Bangalore. Foto: Charlie.
Det fjärde Rättvis handels- forumet och ännu ett imponerande arrangemang, denna gång i Malmö. I mitt fokus; levnadslöner, bananer och franska tulltjänstemän.
I onsdags kretsade mycket av dagen kring levnadslöner. Rena kläder släppte en rapport om levnadslöner som förövrigt presenteras på ett seminarium i morgon i IF Metalls lokaler i Stockholm. Även jag själv och Benton Wolgers från Röda Korsets Folkhögskola gav oss in i debatten med en debattartikel på Nätverket.
Temat fortsatte att leva i högsta grad under helgens forum och i lördags fick jag en liten pratstund med två indiska gäster. Salenaa och Jayamar är här för att berätta för oss hur viktigt det är att vi konsumenter kräver att de som syr våra kläder kan försörja sig på sitt arbete. Dessa två hjältar kan ni för övrigt träffa på Rena Kläders seminarium imorgon.
Läs gärna också HM:s CSR- manager Ingrid Schullströms kryptiska kommentar till kampanjen Asian Floor Wage Campaign.
Under fredagen så besökte jag det intressanta seminariet om balansen mellan marknadskrafterna och rättvis handel. Deltagare i paneldiskussionen var bl a Helena Markstedt- generalsekreterare för Rättvisemärkt och filmaren Fredrik Gertten som nyligen lanserade filmen Bananas!.
Gerttens film handlar om rättsprocessen mot Dole som några Nicarauganska bananbönder för. Gertten har sedan stämts av Dole för att ha smutsat ner deras varumärke. Som följd av detta har företag som Max, Ica och Coop slutat sälja Dole- produkter. För att göra plotten ännu tjockare producerar Dole Rättvisemärkta bananer och är alltså en licenstagare.
Frågan om sk whitewashing ställs på sin spets när Gertten betonar risken att Dole använder sin Rättvisemärkt- certifiering av vissa bananer (4%) att ”tvätta” resten av företaget. Han tycker också att det är synd att Rättvisemärkt har tackat nej till att medverka i gemensamma diskussioner i samband med filmen.
Helena svarar att Dole inte har någon möjlighet att påverka certifieringen och att samma krav gäller för dom som alla andra producenter. Hon uppmanar också att de som tycker att det inte är försvarbart att handla ens Doles Rättvisemärkta bananer ska utöva sin konsumentmakt och köpa andra certifierade bananer.
Rättvisemärkt skulle också ha ett seminarie om certifierad bomull under lördagen som skulle få besök av en bomullsodlare från Kamerun. Sorgligt nog fastnade gästen på Charles de Gaulle- flygplatsen i Paris där han fick spendera kvällen i en cell. Anledningen; den franska tullen tyckte inte det verkade troligt att odlaren skulle på en seminarieturné med så lite euro på fickan… Det är inte alltid man är stolt över att vara EU- medborgare.
Torson var inte helgens höjdpunkt i Malmö
På fredag drar årets Rättvis handels- forum igång i Malmö. Platsen är närmare bestämt Malmö Högskolas lokal Orkanen, tiden kl 9. Är du i närheten? Inget att tveka på, vi syns där!
Mina höjdpunkter i förhand är framförallt tre. På fredag kl 14.30 så diskuterar bl a Fredrik Gerttén (filmare bakom snackisen ”Bananas!”) och Helena Markstedt (generalsekreterare för Rättvisemärkt) om hur vi finner en balans mellan marknaden och rättvis handel. Superintressant just med ”Bananas!” som fond där filmaren Gerttén går hårt åt en av Rättvisemärkts licenstagare.
På lördagen så är det framförallt två programpunkter som fångar mitt intresse. Ett samtal med en en Rättvisemärkt- certifierad bomullsproducent från Kamerun. Kl 13 har du chansen att ställa frågor om vilken effekt en schyst bomullsodling kan ha på t ex vattenåtgången? Eller går det överhuvudtaget att kombinera bomullsodling med ansvarsfullt vattenanvändande?
Direkt på detta hyperintressanta möte följer kl 14.30 en diskussion om levnadslöner som leds av Malin Eriksson från Rena Kläder. Ska en lön gå att leva på för att kallas schyst eller räcker det med att man följer lagen?
På tal om levnadslöner så kommer jag och min gamla folkhögskolelärare tillika badmintonkombatant Benton Wolgers att publicera ett inlägg om levnadslöner på Nätverket för Rättvis Handels community under morgondagen. Håll utkik här.
På samma community har jag också lagt ut en trevare om en möjlig voluntärresa för en fotointresserad, mikrolånsnyfiken, rättvis handels- entusiast. Läs mer här.
Om du nu inte vill missa något i Malmö i helgen så gör du bäst i att slänga en flukt på detta program. Vi ses i Orkanen!
Kockumskranen får till helgen konkurrens av Rättvis Handels -forum 2009 Källa: wikipedia.org
En god vän bad mig om råd i veckan. Kamraten ifråga skulle öppna ett bankkonto för en ideell miljöförening och undrade om jag hade några etiska tips och råd att komma med. Till en början måste jag erkänna att jag var en smula villrådig.
Föreningen hade hittat ett institut som gav 3% i årlig ränta på deras surt förvärvade slantar, att jämföra med nära noll hos storbankerna. Dilemmat lyder, är det etiskt försvarbart att placera sina medlemmars slantar på ett konto som inte ger högsta möjliga ränta?
För att kunna svara på frågan så måste jag kanske backa bandet en aning. Ränta är något förenklat kostnaden att konsumera pengar innan man har slantarna i handen. I nuläget vill staten att vi ska konsumera så mycket som möjligt därför sänker man räntan till nära noll. Om Riksbanken bara betalar din bank 0,25% i ränta så innebär det att din bank normalt inte vill ge dig högre ränta än 0,25%. Det är nämligen den skillnaden som traditionellt sett är en av bankens största inkomstkällor.
Hur kan då bank X erbjuda 3% i inlåningsränta? I detta fall så placerar inte bank X dina pengar hos Riksbanken utan köper stället upp portföljer med sk ”dåliga” lån hos större banker. Lån som man sedan driver in till höga inlåningsräntor. Vad detta institut alltså tjänade sina pengar på var alltså inkassoverksamhet.
Den här informationen fanns i detta fall tillgänglig, men är inte alltid lätt att hitta. Så tillbaka till dilemmat. Är det etiskt försvarbart att spara den ideella miljöföreningens pengar hos bank X till 3% ränta eller ska jag hellre placera pengarna i Mikrobanker i Syd genom t ex Oikocredit och få 2% i ränta? Svaret ligger så klart hos var och en, men jag vet vad mitt svar är.
I veckans ledare på CSR i Praktiken.se så funderar man ännu mera på bankens roll i samhället.
Ett av Cashpors lokalkontor i Varanasi
Det är alltid kul att få besök. I förra veckan fick jag besök av Emilie, bolagsanalytiker på Folksam, som kommenterade mitt inlägg om vikten av uppföljning av kampanjer som t ex den nu aktuella -Hållbart värdeskapande.
När jag ändå hade Emilie på tråden (eller i nätet det kanske heter i detta fall?) så bad jag om att få tillgång till frågorna som går ut till de hundra största bolagen på Stockholmsbörsen. Lyckligtvis visar det sig att Emilie och hennes kollegor har tänkt på detta och lagt ut det fullständiga formuläret på kampanjens hemsida.
Efter en snabb titt på formuläret så tycker jag mig kunna se att det känns genomtänkt och gediget. I korthet så kan man säga att formuläret är indelat i fyra avsnitt;
- Policy -dokument och åtaganden
- Implementering och uppfyllnad
- Kommunikation och rapportering
- Styrelsens ansvarstagande
Här hittar ni formuläret. Det vore skoj att höra vad ni tycker.
På ett helt annat spår så damp det senaste numret av Fokus ner i brevlådan i fredags och väckte upp gamla minnen från Lesotho. Artikeln handlar om tillverkning av jeans i huvudstaden Maserus utkanter. Artikelförfattaren har varit på samma fabriker som vi var 2006 och sett samma blåa flod.
Artikeln läser ni här. Mitt inlägg om artikeln på Nätverket för Rättvis handel läser ni här.
Ntsene, en magnifik organisatör för fackföreningen LECAWU i aktion i Maseru- Lesotho den 12 juli 2006
