CSR-kampanjer och mors dag

Jag gillar kampanjer. Dom är lite som mors dag. Det är härligt att få  ösa omtanke över mamma en dag om året, men detta froseri i mänsklig värme får inte bara bli en endagshändelse. Man vill väl att bemärkelsedagen ska bli en katalysator för mer omtanke spritt över hela året? Det samma med kampanjer. Vad är det värt att man får hundra svenska börsbolag att anta en policy för mänskliga rättigheter om man inte följer upp hur det går med alla löften?

När jag läste om Amnesty Business Group:s  lyckade kampanj som fick samtliga svenska börsbolag med verksamhet utomlands att anta en MR-policy 2005 så blev jag glad. Det är uppfriskande med konsumentpåverkan/ ägarpåverkan som fungerar. 2006 var det dags igen, ABG skickade brev till hundrafemtio svenska företag och ställde frågor om deras MR-arbete. Undersökningen gjordes om året efter och resulterade i en topplista, som var frivillig för bolagen att stå med på.

Rapporten i lättuggat pdf- format hittar du här. Intressant att notera är att svarsfrekvensen sjunker från 2006 till 2007 från 80% till ca 55%. De som lyckades sämst i undersökningen år ett väljer alltså inte att se det som en signal att det är dags att sätta fart utan väljer helt enkelt att inte vara med år två… Logiskt, eller?

Min poäng är att båda dessa initiativ är lovvärda men inte kan användas som bevis på en förbättring i de stora börsbolagens CSR-arbete så länge man inte följer upp kampanjerna genom att undersöka hur bolagen svarar upp mot sina egna policies och självdeklarationer. Förhoppningsvis är detta något Carina Lundberg Markow med kollegor drar lärdom av i sin egen kampanj Hållbart värdeskapande. Kampanjer i all ära, uppföljningen är A och O.

Firande och kampanjer i all ära men det krävs arbete för att ett äktenskap eller CSR-arbete ska bli bra i längden.