Kristi himmelfärds- helgen 2009 samlades tio årskullars Rättvis handels -kursdeltagare vid Röda Korsets Folkhögskola i den sörmländska idyllen Kjesäter. En veritabel orgie i etisk- och rättvis handel och en massa kära återseende.

För egen del startade helgen på fredagen med presentationer från årets kursresa till Nepal och Darjeeling. Spännande reseberättelser om allt från design av Fair trade -artiklar till en framgångssaga från ett teplantage i Darjeeling som ni kanske hört om tidigare.

Eftermiddagen började med en studie av WFTO (World Fair Trade Organizations):s nya märkningsinitiativ SFTMS (Sustainable Fair Trade Management System). Bakgrunden till initiativet tangerar den kritik som Anil Singh redogjorde för under mitt besök i Lucknow-Indien. -Systemet med självkontroll gör att det finns för många fripassagerare. -Vi får inte ett tillräckligt marknadstillträde för den avgift vi betalar. SFTMS är just ett märkningsinitiativ som skall ha ett oberoende kontrollsystem, motivet är att det ska ge producenterna större trovärdighet och därmed bättre marknadstillträde.

Två frågor dyker upp;

1. Varför har inte NEED och mr Singh vetskap om initiativet?
2. Blir de producenter som väljer att inte SFTMS- märka sina produkter ett B-lag?

Den andra presentationen handlade om den lokala nepalesiska loktabusken som används till att tillverka handgjort papper.

Den tredje studien var Henriettas, Lovisas och Sofias Makaibari- resa som alltså tangerade min egen. Slutsatser man kan dra av presentationen är att det händer en massa bra saker på Makaibari Tea Estate men att varken teproduktion eller fair trade är okomplicerade företeelser. Men vem trodde detta?

Framåt kvällningen så presenterade Torleif och Elin sin studie om fair trade och design. Det som gjorde presentationen särskilt intressant var den skarpa fallstudie som gruppen gjorde. Torleifs son som är industridesigner skickade med en ritning av en datorväska. Ritningen togs till en producent.

Det första man kunde konstatera var att den tänkta läderväskan fick bli en tygväska då kor är heliga i Nepal. Efter fyra dagar hade producenten sitt varuprov klart som illustrerade vissa kulturskillnader. Väskans mått blev bl a ett problem. Den beställda väskans bredd på 40 cm var 10 cm bredare än den bredd som tygerna har i Nepal. Producentens förklaring, -Våra kvinnor är inte tillräckligt kraftiga. Dvs väverskorna som handväver tyget utgår från sitt eget höftmått när de väver. Eliminärt när man är på plats, oförståligt ur ett svenskt perspektiv.

Kvällens avslutning bestod i en studie av turism i allmänhet och bärares förhållanden i synnerhet. En viktbegränsning på 90 kg får mig att omvärdera mitt eget gnäll när jag är tvungen att ta med mig både träningskläder och matlåda till jobbet.

På lördagen så var det dags för några av de gamla deltagarna att presentera vad dom sysslar med nu för tiden. Hela fair trade- och etisk handel -Sverige är (i den mest positiva av bemärkelser) nedlusad av RH- deltagare. Från Rena Kläder- Malin till Fair Unlimited -Daniel via Rättvisemärkt- Andréa och så lilla jag.

Jag sparkade igång lördagen med en presentation jag kallade ”Tre nyanser av etiskt sparande”. Nyanserna som presenterades var UNPRI, folkrörelsen för Rena Fonder samt Mikrokrediter och sparande. Inga nyheter för de eventuellt trogna läsare som jag har.

Senare på förmiddagen så deltog jag i en debatt om levnadslöner som initierades av kursledare Benton Wolgers. Benton vill kort sagt byta ut Rättvisemärkts fasta kriterie om minimilön med levnadslön. Motiven kan spjälkas upp i två;

1. Att en informatör för Rättvisemärkt att behöva berätta att lönen i 99% av fallen är den samma på en konventionell arbetsplats som hos en producent som är FLO- certifierad.
2. Att Rättvisemärkt inte lever upp till sin potential som generator för förändring för drägliga löner vilket försvårar för den anställde att faktiskt leva på sin lön.

Mer om detta kommer att dyka upp både här och på Nätverket för Rättvis handel.

Mitt råd till mina läsare som inte har gått kursen, sök! Mitt råd till alla gamla deltagare, missa inte nästa års avslutnings-/ återträff! Om inte annat för den fantastiska festen, tack Catja och Theresia.

Kjesäters Slott -värd för årets Rättvis handels -händelse...hittills. (Källa: Wikipedia Commons, Ejnarr)