Ny etikbarometer från Fair Trade Center. Omvärlden analyserar de allt populärare afrikafonderna. Sasja Belsik- Nordeas chef för ansvarsfulla investeringar är i blåsväder. Fullt blås i Etikdjungeln med andra ord -pust!

I en av de första artiklarna jag skrev här på bloggen så beklagade jag mig över det bristfälliga konsumentstödet för den etiskt medvetne fondspararen. En av livlinorna var Fair Trade Centers etikbarometer för etiska fonder. Kruxet? Den är daterad våren 2005. Men nu är en ny uppdaterad etikbarometer på gång från FTC. Den 24 februari skall den lanseras, 10 månader innan julafton. Det KAN inte vara en tillfällighet.

Som nybliven prenumerant för SIDA:s återupplivade magasin Omvärlden så blev jag glatt överaskad över att årets första nummer innehåller ett uppslag om Afrikafonder. I svallvågorna efter finanskrisen så flydde vi svenskar de traditionella fonderna för tillväxtmarknader som t ex Afrika. Fyra svenska fondbolag har numera renodlade Afrikafonder. I två av dessa fonder har Omvärlden hittat innehav i det sydafrikanska oljebolaget SASOL som anklagas för omfattande miljöförstöring. Ett av dessa bolag är på väg att helt sälja sitt aktieinnehav medan den andra förvaltarens kommentar känns som ett citat från ett annat decenium ”Den här typen av kritik hittar du i många bolag”.

Jag vet ett fondbolag som kommer få ett kundmejl imorgon!

Sasja Belsik- har jag också skrivit om tidigare. Den fd etikbloggaren på Banco som efter att Banco köptes upp av Robur blev ansvarig för ansvarsfulla investeringar på Nordea har hamnat i blåsväder direkt på det nya jobbet. Nordeas Klimatfond har fått kraftig kritik för sina innehav i Monsanto och Sasja har satts i arbete rejält. Som jag skrivit tidigare så är Nordea ett av de bolag som har mest att göra vad gäller hållbarhet och genomskinlighet, men det kanske var en av anledningarna till att Sasja tog jobbet?

Snart finns en ny etikbarometer, på en dator nära dig! Källa: www.fairtradecenter.se

Jag är osäker på om utropstecknet i rubriken verkligen är på sin plats. När femton av Svergies största investerare släpper sin rapport om vära hundra största börsbolags etikarbete så svarar 84 st och endast 34 av dessa offentliggör sina svar.

Jag kanske var naiv som trodde att den här rapporten skulle visa skeptikerna att hållbarhet visst har slagit igenom i företagens styrelserum och ledningsgrupper. Jag försöker att se det positiva i att 84% faktiskt bemödar sig att svara på enkäten men blir direkt deppig av att 66% av Stockholmsbörsens bolag inte vill visa hur dom sköter sitt arbete med hållbarhet.

Det är nämligen så att det är frivilligt att visa upp sina enkätsvar för allmän beskådan. Enkätsvaren för de 34 börsbolag som inte skäms för sitt etik- och miljöarbete hittar ni här.

Hållbarhet finns med i 90% av fallen med i företagens riktlinjer men återspeglas inte i något fall i företagens bonussystem. Min slutsats; det ser bra ut på papper, men får inte kosta något.

Bolagen ser kopplingen mellan miljö och klimat som en affärsmöjlighet men inte etik och MR- frågor. Jag kan köpa en viss dos av cynism i ett börsbolag, men måste det till en global uppvärmning för att företag ska kunna se en ekonomisk vinning i arbete bmed hållbarhet?

En annan sak som gör mig besviken är att släppet av rapporten passerade obemärkt. Hur tänkte initiativtagarna här?

Hela rapporten hittar ni här.

Inte vad jag hade hoppats på...

I lördags var det uppstigning kl 06.00 och avfärd mot Gamleby folkhögskola för ett uppdrag i Rättvisemärkts tjänst. En mycket trevlig upplevelse med en smakrika inslag av folkbildningsnostalgi (för egen del), hembyggdshistoria och Rättvis handels- entusiasm i sin renaste form.

Jag väntade länge och väl på min debut som instruktör för Rättvisemärkt, men nu är den avklarad…trist ordval. Jag menar naturligtvis avklarad som i att den är över och jag njöt nästan hela tiden, förutom möjligtvis den där tiden mellan 6 och 6.30.

Gamleby folkhögskola, ja. Belägen på andra sidan samhället från E22:an mot Kalmar, mitt emot den gamla anrika folkparken. En skola med en mängd olika utbildningar som textil-sömnad, foto mm. Den förstnämnda inriktningen var kraftigt överrepresenterad på utbildningen. Av elva deltagare var hela fem klasskompisar från textil- sömnad.

Det alla i gruppen hade gemensamt var (och är förhoppningsvis även efter min utbildningsinsats) ett brinnande engagemang i folkhögskolans egen Rättvis handels -kiosk -”Nå’t gott”.

"Nå't Gott"- Gamlebys stolthet

Mingel utanför "Nått Gott" -Gamleby folkhögskolas stolthet Foto: Ramzi Ben Youssef

Det var naturligtvis mycket stimulerande att stå inför en grupp som verkligen praktiserar Rättvis handel varje dag. Vad man hade gjort av denna från början ganska ordinära skolcafeteria var också imponerande. Kiosken är uppdelad i en ”butiksdel” där man säljer ett handplockat urval av Rättvis handlade presenter, den andra delen är själva kioskdelen.

Det tydligaste tecknet på en engagerad grupp är att få frågor man inte har förberett. ”Är gummit i den Rättvisemärkta fotbollen också Rättvisemärkt?”, ”Finns det etiska krav även på de varor som inte är Rättvisemärkta i en sammansatt produkt” är exempel på två frågor som skickade iväg oss på en exkursion på FLO:s hemsida.

När bilen var parkerad tjugo minuter innan nio på lördagskvällen så var det inte sju timmars bilåkande eller en avstängd väg vid Söderköping med en redig omväg som resultat som stod ut. Nej, det var så klart ”Nå’t Gott” och deras skyddsänglar.

En tågresa är för mig lika med vardagslyx så som matsäck och tidningsläsning. Under trettondagshelgens tripp till Östersund testade jag det gamla SIDA- bladet OmVärlden. En positiv överaskning skulle det vissa sig med inslag av både rättvis handel och mikrokrediter.

Redan i Ylva Johnsons ledare så fångas mitt intresse av en diskussion kring (o)lämpligheten att använda BNP som ett mått på utveckling som ledare vidare till en intervju med den hyllade tillika omstridda nobelpristagaren Joseph Stiglitz. Intervjun är en riktigt intressant läsning med varsel om den amerikanska bobubblan och dollarfundamentalismen som till slut resulterade i finanskrisen.

I tidningens utblick i världen ”Jorden runt” så dras min blick till rubriken ”Vägrar betala” som handlar om den nicaraugiska rörelsen No Pago. Tio tusen medlemmar kräver i svallvågorna efter el niño och finanskrisen att få tre år utan ränta på sina mikrokrediter och en i runda slängar 70% -ig sänkning av räntan efter denna period. Resultatet av detta är att systemet med mikrokrediter är satt på spel i Nicarauga. Mer om No Pago hoppas jag kunna återkomma med senare i vår.

Även Rättvisemärkt får uppmärksamhet på sida 55. En ny rapport från Lunds Universitet visar enligt författarinnan Helena Johansson att Fairtrade- systemet inte är ett hållbart alternativ för majoriteten för världens fattiga bönder. Tyvärr verkar inte heller denna rapport erbjuda någon ny vinkel på kritiken. I korthet går kritiken ut på att marknaden för Rättvisemärkt är för liten och att systemet därför inte gör tillräckligt stor skillnad. I ett avseende så har Johansson så klart rätt, marknaden för Rättvisemärkt ÄR för liten. Men slutsatsen att bättre effektivitet är bättre än Rättvisemärkt är befängd. Varför skulle Rättvisemärkt och effektivitet innebära en motsättning? Självklart skall systemets förbättras och det kan det göra samtidigt som jordbruket effektiviseras. Det är effektivt att vårda sina anställda!

Camino gästspelar också i tidningen med en inspirerande artikel om Fair Living av Johanna Stål som bl a berättar om fenomenet Transition Towns och Sveriges första Slow City -Falköping.

En mängd andra artiklar på temat utveckling och ekonomi trängs på dom 84 sidorna. Just nu kan du få hem fyra nummer av tidningen för 98 kr.

OmVärlden -snart på var kvinnas och mans skrivbord?

OmVärlden -snart på var kvinnas och mans skrivbord?

Livet är för kort för pessemistiska  prognoser, sämre saker lär ju hända ändå. Dessutom har negativa prognoser en tendens att sakna något som positiva prognoser har -konstruktivitet. Då ett av Etikdjungelns favoritord är just kreativitet så kommer här en prognos -från den ljusa sidan.

I januari så släpper initiativet Hållbart Värdeskapande sin rapport om hur de hundra största bolagen på Stockholmsbörsen ser på sitt etikarbete. Jag tror att rapporten kommer att få stort svängrum i media där dels företagen tar frågorna på allvar, dels initiativtagarna släpper en transparent rapport som ställer sig på småspararens sida. Vad menar jag med det?  Jag menar att rapporten skall vara så lättförståligt paketerad att kvinnan eller mannen med det orörda orangea PPM- kuvertet kan använda rapporten till att ta ställning till vilka företag hon eller han vill ha eller inte ha i sitt fondsparande. Som jag skrev i höstas gäller att den här formen av CSR- initiativ bokstavligen står och faller med uppföljningen. Ingen uppföljning = pengarna i sjön.

En annan sak jag ser i min ljusa kristallkula är att Rättvisemärkt -Sverige aggerar isbrytare vad gäller FLO/ Rättvisemärkts process mot riktiga levnadslöner. När vi skrev debattartikeln i november så hoppades vi att rättvis handels -rörelsen i allmänhet och Rättvisemärkt i synnerhet skulle se den som startskottet på en livfull debatt om Rättvisemärkts syn på levnadslöner. I förlängningen så vill vi så klart inte att det ska stanna vid debatt.  I vår ser jag därför att Rättvisemärkt Sverige tar initiativet till att utarbeta ett konkret förslag på hur ett nytt minimilönekriterie skulle kunna se ut. Ett förslag som FLO tydligt kan ta ställning till. Förslaget behöver nödvändigtvis inte tangera vårat förslag som du kan läsa mer om här. Det viktiga är att det är ett konkret förslag  och att det är bättre än det trubbiga utvecklingskriterie vi har nu.

Efter sommaren så kommer en glad nyhet! Mikrofinanshuset lovade i september att man inom ett år skulle ha en produkt på marknaden där den svenska småspararen får möjlighet att avsätta en del av sitt sparande i mikrokrediter med chans till avkastning. Med mina ljusrosa prognosglasögon ser jag att fonden Mikrosparfonden lanseras i september och att den från start kan väljas i ditt PPM-sparande. Vips så skulle ditt fondval bli minst 20% lättare då du nu bara kan välja ytterligare fyra fonder! Inlägget om Mikrofinansfonden kan du läsa i repris här.

Vad har ni för spådomar inför det nya året mån tro?

Solen går ner för ett år och går upp för ett nytt nyfiket och hållbart dito! Foto: Charlie

Solen går ner för ett år och går upp för ett nytt nyfiket och hållbart dito! Foto: Charlie

Med tre dagar kvar av 2009 hoppar jag in i min virituella helikopter och hovrar en liten bit ovan Etikdjungelns trädtoppar för att se vad som har passerat de senaste tolv månaderna. Resultatet? Både bu och bä eller

När jag tittade in i kristallkulan inför 2009 så såg jag två tänkbara scenarion; 1. Branschen bestämmer sig efter konsumenttryck att förbättra informationen för den medvetna fondspararen. Detta leder i sin tur till bättre nischade etikfonder 2. Krisen gör spararen än mer cynisk vilket fondbolagen utnyttjar till att nonchalera etikfrågan än mer.

Med facit i hand kan jag konstatera att ingen av mina tänkbara scenarion slog in helt. Om man ska dela in 2009 i bu och bä så ser min lista ut så här;

BU:

  • Något vidare konsumenttryck har inte märkts av.
  • Fondbranschen försöker lämna nischfonderna bakom sig, vilket motsäger mina förhoppningar om vassa hållbara fondprodukter.
  • Kritiken mot etiska fonder ser likadan ut som tidigare men lämnas i stort sett oemotsagd. Vem försvarar de hållbara sparalternativen? Inte fondbolagen i varje fall. 

BÄ:

  • Initiativ som UNPRI (FN) och Hållbart värdeskapande har fått mycket uppmärksamhet.
  • Mikrofinanshuset tillkännagjorde planer på en svensk mikrolåneprodukt för småsparare.
  • Ingemar börjar blogga om hållbar tillväxt ur klimatperspektivet. En kusin till Etikdjungeln är född!
  • Små sparbanker köps ut och startas upp runt hela landet, kanske en trend som kan smitta av sig på fondbranschen på något sätt?
  • Mikrofinansbranschen klarar sig bättre än övriga finansbranschen.

Övervägande BÄ med andra ord! Jag återkommer med en prognos inför 2010 om sisådär en vecka, men det är ju ett annat år. Tills dess; ha ett riktigt gott, hållbart och nyfiket sparår!

En av vinnarna 2009 -mikrobanksgrupper som den i Gujatha.

En av vinnarna 2009 -mikrobanksgrupper som den i Gujatha.

Min arbetsgivare gav oss för tredje året i rad en julklapp som består i den vackra gåvan att ge. Mottagaren av ca 100 000 kr är den ideella organisationen Hand in Hand. Idag hade vi frukostbesök av Seema från Hand in Hand Sweden som berättade mer om verksamheten.

Som jag beskrivit tidigare så finns det en ganska omväxlande flora av aktörer som arbetar med mikrokrediter på olika sätt. För en lekman kan detta te sig lite förvirrande. Tidigare har jag skrivit om Oikocredit som lånar ut pengar till mikrofinansinstitut som i sin tur lånar ut pengar till låntagare som inte kan få kredit hos en vanlig bank. Hand in Hands (HiH) verksamhet skiljer sig från Oikos.

Hand in Hands verksamhet går ut på att utbilda kvinnor i den sydindiska delstaten Tamil Nadu i entreprenörskap och ekonomi. På plats har man lokala voluntärer som sköter själva utbildningen. Föreningen startades i Sverige för tjugo år sedan och har sedan dess varit med om att stödja drygt 347 000 nya företag.

Arbetsmetoden är till stor del den samma som Grameens modell med självhjälpgrupper. Man börjar med att hitta en grupp om ca tolv kvinnor som är intresserade av utbildningen. Paralellt med att utbildningen startar så börjar man spara pengar gemensamt i självhjälpgruppen. När den enskilde entreprenören känner sig redo att starta upp sitt företag så lånar man i första hand pengar i den fond som skapats av medlemmarna själva. Varje lån är personligt, men återbetalningsskyldigheten faller på hela gruppen om den enskilde entreprenören skulle misslyckas att betala tillbaka. Social kontroll ersätter alltså materiell säkerhet.

Skillnaden mellan Oiko och HiH är följaktligen att Oikos huvudverksamhet är att låna ut pengar medan HiH:s främsta uppgift är att tillhandahålla de verktyg som gör entreprenörskapet vinstgivande och hållbart. Hand in Hand lånar alltså själv inte ut pengar.  

Seema berättade om Sheela som för inte så långe sedan jobbade som daglönare inom jordbrukssektorn. En anställning på t ex en tefarm är allt som oftast otrygga arbetetn med  låga och inte minst ojämna inkomster. Detta gör i sin tur att man ofta tvingas sätta även barnen i arbete. Från att ha levt under gränsen för extrem fattigdom på 1 USD/ dag så är nu Sheela dubbel företagare med en inkomst som har mångdubblats och dessutom är någorlunda jämnt fördelad över året. Förutom boskap så sysslar Sheela också med avfallshantering. Boskapens ”avfall” bearbetas av maskar som ger en utmärkt matjord som Sheela säljer till bönder.

Hand in Hand, en julklapp som är värd mer än det där salt-/ pepparkvarnssetet som står och dammar i källarförrådet!

Avfallshantering för folk utan maskskräck

Avfallshantering för folk utan maskskräck (foto: Hand in Hand)

Även i år kom julen även om klimatet (som ju är i rejält fokus fn) gör sitt bästa för att streta imot. Mitt populäraste blogginlägg sedan starten för si så där femton månaders sedan var ”På julsafari i Stockholms Etikdjungel” som ni kan återuppleva här.

Förra året tipsade jag om Stockholms första världsbutik som fortfarande ligger på Tegnérgatan och har ett brett sortiment av rättvist handlade varor att ta på sig och att äta upp.

Jag tipsade också om min personliga favorit Burkina Faso Design uppe vid Storkyrkan. Lotta bjuder för övrigt in till sin traditionella hibuskus glögg nu i helgen, missa inte detta.

På tal om ät- och drickbara julklappar så har Good Store på Skånegatan börjat med hemkörning och take-away. Bättre än någonsin med andra ord.

En annan gata som jag gärna besöker för present och och inredningsinköp är Hornsgatan där både Afro Art och Sally Ann. Sally Ann öppnade förresten sin nätbutik i dagarna.

När du ändå är ute på nätet får du inte missa att göra ditt PPM- val, nu när du fått in nya pengar på ditt PPM- konto. Gör valet här och läs mer om valet här.

För ett tag sedan tog IM kontakt med mig för informera av en annorlunda typ av julklapp -en get. Denna och många andra annorlunda julklappar hittar du i IM:s Glädjeshoppen. Lyckligtvis så slipper din moster, kusin eller mormor ta hand om geten, det gör den familj i Zimbabwe dit geten adopteras. IM har också en webshop med lite mer ordinära julklappar också som du hittar här.

Hornsgatan är ett riktigt eldorado för Fair Trade -shoppare. Även IM har en butik här, efter Mariatorget räknat från Zinken.

Det är SÅ glädjande att se att så många av de butiker jag tipsade om förra året har öppnat webbutiker och utökat sina öppettider. Även försäljningssiffrorna på Schysst Jul i helgen tyder på att hela rörelsen blir vassare och vassare, det ryktas om en siffra uppåt trehundratusen i försäljning på en helg. Och det mina vänner är väl en riktigt fin julklapp till HELA rättvis handels- rörelsen?

Nu i helgen debuterar Schysst Jul i Uppsala och en kusin håller marknad i Malmö -Good Jul, och glöm nu inte PPM- valet.

Om julstämning saknas utomhus, dra på lite extra inomhus.

Om julstämning saknas utomhus, dra på lite extra inomhus.

 

På en julmarknad ska man sälja saker eller bjuda på pepparkakor. Gör man det kan man också få chansen att leverera sitt budskap, det fick Nätverket Rättvis Handel inkl undertecknad erfara under Schysst Jul i år. Men dock, vi var på plats och tog del av den folkfest som var Schysst Jul IV.

Jag hörde ryktesvägen att det fanns åtminstone en mycket nöjd försäljare som sålde lika mycket under lördagen som han sålde under hela helgen förra året (Watabaran). Även Emosa var helnöjda med  försäljningen under lördagen och våra grannar Sally Ann hade fullt upp mest hela tiden.

Själv shoppade jag loss rejält. Det blev filmer från Folkets Bio, de Vylders bok från Forum Syd och ett grymt leksakståg från Du Monde. IM sålde inte bara hantverk, utan också getter. Denna och andra klappar som både är roliga att ge bort och kommer till en hel massa nytta för slutanvändaren (det är alltså inte t ex mormor som ska ta hand om geten) hittar du på denna hemsida. Befinner ni er i Malmö i helgen så kommer en kusin till Schysst Jul hålla julmarknad på Lilla Torg- Good Jul. Där hittar du bl a IM och deras getter.

Jag nämnde Stefan De Vylder i förbifarten, och han var i farten i helgen med en presentation av sin nya bok ”Världens springnota”. De Vylder är en skicklig retoriker vars beskrivning hur världen i allmänhet och politiker i synnerhet förhåller sig till finanssektorn var lördagens clou; ”Det är som om svansen viftar på hunden”. Jag får tillfälle att återkomma om ”Världens springnota” när jag har läst den!

På söndagen så riktades min uppmärksamhet främst mot Pontus Björkman och Latinamerikagruppernas föredrag om AP -fondernas ägande i gruvbolaget Goldcorp. Fokus i presentationen låg på det kanadensiska företagets brytning i Guatemala. Kritik riktades mot den svenska regeringens inkonsekvens gentemot riksdagens genomklubbade Sveriges Politik för Global Utveckling -PGU och statligt ägda AP- fondernas ägande i ett företag som bryter mot FN:s stadgar om ursprungsfolks rättigheter.

Även den sjunde AP- fonden äger aktier i Goldcorp vilket är ytterligare en anledning till att gå in på ditt PPM- konto den 8 december när dom nya slantarna trillat in för att göra ett medvetet val.

Både de Vylder och Björkman har viktiga saker att säga, men jag tycker alltid att det är än intressantare med en debatt. Jag skulle gärna ha sett Johan Norberg sparra med de Vylder och Fjärde AP- fondens vd gå i clinch med Pontus. Men det blir förhoppningsvis mer av den varan 201o.

Hur som helst, en bamsekram och en mexikansk våg till de ideella krafter som år efter år levererar denna julfest!

Pontus Björkman- Latinamerikagrupperna. Foto: Charlie

Pontus Björkman- Latinamerikagrupperna. Foto: Charlie

 

När jag och Benton Wolgers skrev en debattartikel om levnadslöner och Rättvisemärkt i oktober så var det med förhoppningen att det skulle generera en konstruktiv diskussion. I mitten av november kom ett utförligt svar från Helena Markstedt- generalsekreterare för föreningen Rättvisemärkt. Här följer ett sammandrag av vårat debattinlägg och Helenas svar.

Bakgrunden till debatten är att vi inte tycker att det minimikriterie för löner som Rättvisemärkt har ställt för anställd arbetskraft är tillräckligt bra. I nuvarande form innebär minimikriteriet den lagstadgade minimilönen i det aktuella landet, vilket i praktiken allt som oftast är mycket långt från en levnadslön.

 Helenas svar:

 ”I dag säger kriterierna för anställd arbetskraft att de anställda måste ha lägst lagstadgad minimilön (något som allt för ofta inte är fallet för anställda i utvecklingsländer). Dessutom finns ett utvecklingskriterium som slår fast att lönenivån hos Fairtrade-certifierade producentorganisationer med anställd arbetskraft successivt ska öka mot en levnadslön (kriterium 1.5.2.5). Flera studier visar dock på att detta kriterium inte har önskvärd effekt. Detta bör diskuteras utifrån ett helhetsperspektiv på kriterierna för anställd arbetskraft.

Ett led i att stärka FLO:s arbete med anställd arbetskraft är att man sedan oktober 2009 har en heltidsanställd med ansvar för anställd arbetskraft och kontakten med internationella fackliga och arbetsrättsliga organisationer. I och med att denna tjänst har inrättats kommer dels en översikt över de nuvarande kriteriernas tillämpning att göras och dels ett arbete påbörjas för att revidera kriterierna för anställd arbetskraft.

Tidplanen och omfattningen för detta arbete ännu inte helt klart. Den 9 november genomfördes, på Rättvisemärkt och Fairtrade-märket Danmarks initiativ, en konferens med fackliga organisationer där dessa frågor diskuterades med FLO:s nya ansvarige för området. Utifrån diskussionerna som fördes där uppfattar jag det dock som troligt att de frågor som Benton och Charlie tar upp kommer att lyftas.”

I debattinlägget passade vi också på att leverera ett mycket konkret förslag till FLO/ Rättvisemärkt. Höj minimikriteriet till lagstadgad minimilön +25% för att på så sätt få igång en process mot verkliga levnadslöner.

Helenas svar;

 ”Mot denna bakgrund är det dock för tidigt att säga ja eller nej till Benton och Charlies förslag om en generell lönenivå på 1,25 % av nationell minimilön. Som Benton och Charlie mycket riktigt påpekar är detta en lön som på många håll i världen fortfarande skulle vara långt ifrån en levnadslön.”

Vi är mycket glada att denna superviktiga fråga är uppe på central nivå i FLO och vi kommer följa den fortsatta utvecklingen med spänning.

Läs hela debattinlägget och Helenas svar här.

Snart har förhoppningsvis även Anan en levnadslön. Foto: Charlie